Peace
Jag älskar allt som är magiskt, fast faktiskt bara magiskt för mig. Kan låta lite konstigt, men jag har så svårt att känna andra människor magiska känslor och minnen och människor och allt det där, fast jag försöker.
Men jag säger till er att - Jag vet hur ni känner er, och jag njuter för er, men inte med er eftersom jag inte vet hur era magiska stunder känns, eftersom jag tyvärr inte kan vara en del utav dom.
Men njut, människor, njut för fan!
Man känner sig sådär jag bubbellycklig i magen och bara man tänker på det så blir man helt galet lycklig.
Nej, jag är inte kär. Jag är inte någonting. Jag bara tänker på fina saker och då blir jag jättelycklig och jätteglad och då vill jag bara pussa men ändå inte men jag vill niga och bocka och skaka hand, och skaka hand har jag ju gjort.
Ibland kan man låta bli att vara en egoistisk cigarettsparare... men jag har ändå aldrig varit av den galna sorten, jag har bara varit pank...
Magiska känslor, magiska minnen, magiska människor...
Jag känner mig helt... jag vet inte vad, kanske hög jag vetefan faktiskt. Jag känner bara för att sätta mig uppe på mitt rum hos morsan, tända rökelser och läsa och lyssna och skriva och n j u t a.
Och ja, problemen finns och morsan gillar inte rökelserna för hon accosierar det direkt till knark och ååh morsan, jag knarkar inte! Jag... "rökelsear" eller vad fan man ska kalla det!
Jag kan inte bärga mig tills den dagen kommer då jag och Yavi finner den där lägenheten och bara Shit den är vår nu. Eller inte vår, men vi hyr den och fy fan vad gött nu kan vi tända rökelserm röka inomhus(inte för att jag inte kan röka i mitt hem, men liksom inomhus det är en helt annan grej), lyssna på betydelsefulla människor, möta betydelsefulla människor, känna all lycka komma MOT oss istället för att den far BORT från oss.
Jag längtar helt enkelt...
Magiska känslor, magiska minnen, magiska människor...
Jag skulle helt enkelt förklara, men jag tror den enda som skulle förstå mig skulle vara just Yavi och eftersom hon inte läser min blogg pga hon inte pallar, och det förstår jag föresten, så är det ingen idé att jag förklarar, för då skulle ni ändå bara sitta där med era stora "VA?" i huvudena och jag skulle ha känt att jag slösat bort dyrbar tid.
Så - Godkväll på er, och hoppas ni får en lika guldkantig kväll som mig!
Puss och peace!
/Liv.
Jag vet precis vad du menar. I actually do. Jag är bara inte lika bra att sätta pränt på och formulera mina tankar som du.
:)
Ah, vad skönt att någon mer förstår. :) Jag är inte heller egentligen bra på att sätta pränt på min tankar och etc, men ibland, som idag, känner jag bara att, aargh, fan, jag måste få ut allt, på något sätt, du vet!
Aw, tack. :*
Jo, jag gör samma sak, oftast blir det 3 sidor dravvel om en egentlig mening. Dessutom så brukar folk bara skita i det hela eftersom de inte kopplar vad man egentligen vill få sagt :( Eller varför man ens vill få sagt saker.
Ibland påpekar jag en massa grejjer utan att det egentligen inte är så jätteviktigt för omvärlden men för mig betyder det skitmycket i just det ögonblicket och i nästa så har jag glömt av hälften av vad jag menade :P
Ja, precis. Folk tänker väl antagligen rätt ofta att "Jaja, hon behöver bara avreagera sig" och låter en göra det, fast dom inte bryr sig ett skit.
Men det är rätt gött det med, att man ibland kan skriva av sig helt galet mycket utan att sådär femtioelva människor måste påpeka vartenda ord man sagt.
Men jo, det blir ganska ofta så att man dagen efter läser ens sidlånga ordspottande och tänker "Jahaja, vad menade jag egentligen med det här, från början?". Haha. :P
