Now, let's talk music

Ja, let's talk music.
Satt precis och lyssnade på en live-version av Pearl Jam's "Love Boat Captain", från DVD'n "Live at the Garden" (för those who are PJ-freaks, like myself).
När jag lyssnar på den låten, speciellt den versionen, inser jag hur jävla bra Pearl Jam egentligen är.
Inte bara bra, sådär "Åh, detta var ju bra musik", utan

"Herregud, den här musiken är sanslöst BRA"

Det slutar inte vid att musik självt är helt amazing, jag skulle LUGNT tänka mig att gå på en spelning med enbart Pearl Jam's musik i instrumental form, utan Eddie's magiska röst, jag hade ryst lika mycket.
På tal om Eddie's röst, den är verkligen gräddet på moset. Stark, otroligt stark, och nu, femton år efter deras magiska år 1992, är den minst lika känslig.
Tror jag tidigare har lagt upp ett klipp från Pink Pop -92, tror jag det är, när de kör "Black" (en annan amazing PJ-låt), där Ed's känsla i rösten och hela stämningen runt omkring honom är så stark att håren på armarna ställer sig upp på en millisekund. Texten är ju från början väldigt vacker, och när han framför den som han gör på den spelningen, blir man inget annat än helt betagen...

Jag vet att jag låter som en tönt, och jag vet att ni också tycker det, men det här är något som Verkligen berör mig.
Jag hade inte skrivit om det annars. Seriously.

Jag snackar musik och snackar Verkligen om musik när jag snackar om Pearl Jam.

För att få er att kanske förstå mig lite mer lägger jag upp klippet från Garden-spelningen, "Love Boat Captain"-klippet.
Ni måste lyssna, lova. Det rör sig endast om tre-fyra minuter som ni behöver stå ut.
Det är så vackert, introt, refrängen, verserna, ALLT.

Jag hjärta Pearl Jam. Så otroligt mycket.
Peace.
/Liv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0