Babbel

Hej alla fjöntar.
Här sitter jag och lyssnar på Depeche Mode som om ingenting har hänt.
Awell.
Depeche är kvällens/nattens musik och jag får säga att det speciellt är "Higher Love" som gäller.
Love.

Idag har jag inte gjort någonting. Åkte som sagt in till stan en snabbis, satt på Arre och snackade med lite folk.
Lovade människorna att jag ska in imorgon. Palla egentligen, bara Timbuk som spelar, men ja, som sagt - jag lovade.
Oh gosh...
Har räknat ut att fram till torsdag är det verkligen ingenting sevärt i Malmö.
På tosdag är det Stefan + Jonzon. (Orkade som sagt inte åka in och se Jonzon idag)
På fredag är det "de där" Ark, och Melody Club. Är inte alls pepp på att se några av banden, men vafan, när kommer jag annars se Ark nästa gång? Går inte på några konserter med dom längre, både pga pengabrist och att jag inte har någon lust att stå och köa bland små 14 åringar som nästan enbart går på konserterna för att få en glimt av Ola Salo...
Visst, det finns fortfarande fans från 2005 (och ännu längre bak) kvar, 'n I love all of them, men jag vet inte...
Jag känner mig inte som en del av dem längre, på ett sätt. Jag vet inte riktigt vad det är, jag har inte lyssnat aktivt på Ark på säkert två-tre år, och dom är ju verkligen inte lika bra längre.
Fast det är klart jag ser dem när jag får chansen. Det är ju ändå Ark, mina små idoler som fanns i mina föräldrars ställe när jag var en liten vilsen 12-åring som inte hade några lyssnande föräldrar.
Man vänder sig till musiken, till slut. And so I did.

Men ja, det är ju lite skillnad mellan t.ex. Soundgarden och Ark. Nu säger jag inte att man inte kan lyssna på olika sorters musik, det gör även jag, men när man är inne i ett visst band, i en viss musikstil, en lång period, så sitter man i ett litet rum och håller inte riktigt koll på vad som händer runt omkring.

Salem Al Fakir är det första "nya" artisten som jag lyssnat på på väldigt, väldigt länge. Förutom honom lyssnar jag mest på musik från tidigt 90-tal, men när Salem dök upp kunde jag inte låta bli att lyssna. He's so damn good.

Så det är lite blandade känslor inför Ark på fredag. Ska bli sjukt kul, jag vet att jag kommer dansa mig svettig and have a great time, men just nu känner jag mig som sagt inte alls pepp. Jag känner mig... mjää.
Så har jag känt för Ark en lång tid, jag har känt mig "Mjää".
I love them, I really do, men ja... Mjää.
Fantastiska människor som gör lite mindre fantastisk musik nuförtiden. Men what to do, what to do?
Dom lyckas fånga folket med sitt nya sound iallafall, och det måste kännas sjukt great för göbbarna.

Bah, orkar inte tjöta mer om allt det där, blir bara helt crazy...

Peace!
/Liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0